Ny rapport visar att socialtjänsten kommer in alldeles för sent, trots att tidiga insatser kan stoppa kriminalitet

Forskning visar att det redan i förskoleåldern går att förutsäga vilka barn som har en hög risk att dras in i gängkriminalitet eller andra destruktiva miljöer, därför är det viktigt att fånga upp de här barnen i god tid så att de får rätt stöd och hjälp. Men trots det dröjer det ofta till tonåren innan socialtjänsten blir inkopplad. Jan Jönsson (L), borgarråd och vice ordförande i socialnämnden i Stockholms stad, och Åsa Nilsson Söderström (L), vice ordförande förskolenämnden, skriver tillsammans en debattartikel i Dagens Samhälle om att socialtjänsten måste få förutsättningar att agera tidigare för att stoppa gängens tillväxt.

–För bara en vecka sedan framkom det att polisen stoppat en 11-åring som blivit rekryterad av gängkriminella för att utföra ett mord. Tidiga insatser i förskolan hjälper inte mot de våldsdåd som sker här och nu, men kan bidra till att stoppa gängens tillväxt. Socialtjänsten behöver därför ge stöd till små barn innan de hunnit förstöra både sina egna och andras liv, säger Jan Jönsson (L).

En forskningssammanställning från Örebro universitet visar att höga nivåer av aggressivitet bland barn i tre års ålder förutsäger antisocialt beteende som våldsbrott vid 21 års ålder. Samtidigt inleder socialtjänsten i Stockholms stad utredningar i lägst grad för barn 0-5 år och i högst grad och dubbelt så ofta för äldre tonåringar 15-17 år. Utifrån sambandet mellan hög aggressivitet bland små barn och antisocialt beteende senare i livet, borde förhållandena vara de omvända.

–Det är viktigt att påminna sig om att det här inte är medfött onda eller elaka barn. Med rätt stöd när barnen är små kan mönstren brytas, i tonåren har det visat sig mycket svårare, säger Åsa Nilsson Söderström (L).

Orosanmälningar i förskolan måste bli fler, men en ny inspektionsrapport som granskat socialtjänstens förhandsbedömningar för barn i Stockholms stad visar att det inte alltid räcker. En förhandsbedömning innebär att socialtjänsten tagit emot en orosanmälan och ska besluta om en utredning borde inledas eller ej. I rapporten framkommer det att i så många som en femtedel av de ärenden som inte ledde till någon utredning fortfarande var uppgifterna så pass allvarliga att det borde ha inletts en utredning omedelbart. Det handlar bland annat om oro för våld i hemmet och mot barnet, och uppgifter om missbruk.

Det framkommer även att det inte i ett enda fall gjordes någon polisanmälning vid misstanke om våld mot barn eller då barnet bevittnat våld. Överväganden om polisanmälan gjordes endast i tre fall. I bedömningarna kom barnen endast till tals i 25 procent av fallen.

–Det är tydligt att det inte räcker att bara skjuta till mer resurser, utan vi behöver även säkerställa att de riktlinjer och rutiner som staden tagit fram vad gäller barns delaktighet följs. Annars riskerar vi att utsatta barn inte får den hjälp de behöver utan senare blir lätta byten för gängen, säger Jan Jönsson (L).

Barn måste göras onåbara för gängen redan i lägre åldrar när förändring är relativt enkelt, och då krävs det att socialtjänsten kan agera betydligt tidigare än vad som görs idag.