”Satsning på skolan krävs för att mota populismen”

Anförande hållet av Björn Ljung, vice gruppledare för Liberalerna i Stockholms stadshus, i Stockholms kommunfullmäktige den 16 november 2016. Det talade ordet gäller.

Ordförande, fullmäktige!

I ett öppet samhälle lär vi oss att leva med varandra och tolerera varandra, trots våra skillnader och olikheter. Det här gör vi eftersom det är våra skillnader och olikheter som tillsammans ger vår gemensamma styrka. Bara genom att se kraften i varandras olikheter skapar vi frihet och välstånd, så att alla kan förverkliga sina drömmar.

Idag ser vi hur liberala värderingar trycks tillbaka. Över stora delar av västvärlden ser vi hur främlingsfientlighet, vänster- och högerpopulism ersätter respekt och förståelse. Hur fakta förvrängs och förfalskas, hur egna färdiga åsikter förstärks i stället för kritiskt ifrågasättas. Hur det offentliga och demokratiska samtalet urholkas och blir allt råare.

Det sker i Sverige och i Stockholm.

Grunden för att bryta denna oroväckande utveckling ligger i att förmedla kunskap.

Kunskap och en tro på framtiden och demokratin till våra ungdomar. För mig som liberal är det därför självklart att idag tala om skolan.

När populism, extremism och antidemokratiska vindar blåser så måste skolan stå upp för den liberala demokratin, jämställdheten och de mänskliga rättigheterna.  Det handlar om att lära ut de grundläggande liberala demokratiska värderingar som vårt samhälle vilar på. Men det handlar också om att ge elever kunskap, som gör det möjligt att kritiskt granska påståenden som är för bra för att vara sanna, vare sig det är värderingar eller sms-lån. De lärare som varje dag förmedlar kunskap till våra barn är demokratins hjältar.

Den rödgrönrosa majoriteten verkar inte tillfullo ha förstått det. Istället för att satsa på skolan så tror man att diverse råd, utskott och byråkrater i Stadshuset ska stärka demokratin. Skolan får de minsta ekonomiska påslagen på tolv år. Och vem styrde då? Jo det var senast socialdemokraterna hade ansvaret för skolan! Detta visar hur de rödgrönrosa prioriterar.

Men är skolans största problem verkligen pengarna? Ja, delvis. Men ett större problem är lärarbristen. Vi har redan en enorm brist på förskollärare och bristen på lärare äter sig nu in grundskola och gymnasium, årskurs för årskurs och ämne för ämne. En viktig orsak till lärarbristen i Stockholm är naturligtvis att antalet skolelever ökar kraftigt. Men också att för få lärare utbildas i vår region. Dessutom har lärare lätt att få andra jobb i Stockholmsområdet.

Vi måste fortsätta att höja lärarnas löner. Det är viktigt både för att säkra tillgången på lärare idag och för att långsiktigt stärka läraryrkets attraktionskraft. Tyvärr har de riktade lönesatsningarna mot lärarna i Stockholm nu helt upphört.

Och det är knappast förvånande. De ekonomiska påslag som nu föreslås är så låga att de inte ens täcker de ordinarie löneökningarna. Än mindre skulle det räcka till extra lönelyft.

I valrörelsen lovade Socialdemokraterna stora satsningar på skolan. Klasserna skulle minska och fler lärare skulle anställas. Ingenstans framgick att Socialdemokraterna planerade de lägsta ekonomiska påslagen på tolv år eller att det nu skulle vara stopp för satsningar på lärarlönerna.

Om vi tvärtemot s-politiken ska få Sveriges bästa skolor så måste lärarna betalas bättre. Vi behöver anställa varenda lärarstudent, hålla kvar de blivande pensionärerna och locka tillbaka dem som har slutat. Men framförallt måste vi visa, i både ord och i handling, att vi prioriterar skolan.

Demokrati byggs i praktisk handling och inte med en massa råd, kommissioner och utskott. Den byggs inte med byråkrater och konsulter som hittar på abstrakta ord.

Om vi vill få människor att lita på varandra och känna tillit i vårt samhälle, se då till att alla eleverna får en bra skolgång. Se till att unga tjejer kan känna sig trygga när de går på badhusen. Att gångvägar och gårdar är upplysta. Att polisen kommer när man ringer. Att våra ungdomar känner hopp inför framtiden när de går ur skolan. Att barn som växer upp i trasiga familjer får hjälp. Att äldre vet att de får ett bra boende. Att funktionshindrade får tillräcklig hjälp enligt LSS. Att de höga skatter vi alla betalar faktiskt går till sånt som gör skillnad.

Det är i den grå kommunala vardagen, där tjänstemän och politiker gnetar och prioriterar, som vi motar populismen och formar en stad där alla har friheten att ta ansvar för sitt eget liv.

Därmed yrkar jag bifall till Liberalernas förslag till budget!