Minnesstund utanför Stadshuset efter attacken i Stockholm

14:53 i fredags kom det första larmet, och en kniv stöttes i Stockholms hjärta. Vi har vetat att det kunde ske. Men när det skedde, kom det ändå som en chock. Idag hölls en minnesstund och en tyst minut efter attacken i Stockholm i fredags.

Vi tänker på dem som inte längre finns ibland oss och på deras familjer och närstående – i Sverige, i Storbritannien och i Belgien. De som denna fredagseftermiddag njöt av vårsolen på Drottninggatan, på väg att fira helg. Och så plötsligt. Oskyldiga människor dödas, och ännu fler skadas, av en feg och usel brottsling. I Stockholms hjärta förvandlas vardagens folkliv och umgänge till död och förödelse.

Sorgen är stor över att människor har ryckts ifrån oss, så onödigt och genom ett så fasansfullt brott. Vi tänker också på alla dem som blev vittne till dådet, som befann sig på Drottninggatan eller i affärer eller kontor längs gatan, eller vid Åhléns.

Men i denna stund fylls vi också av stolthet över dem som, ställda inför vansinnet och ondskan, fann modet i sig själva att agera hjältemodigt. Personer som hellre än att enbart tänka på sin egen säkerhet valde att undsätta andra. Som föste andra åt sidan för att rädda dem från den framrusande lastbilen. Människor som sprang till de skadade för att hjälpa dem, istället för att springa därifrån. Läkarna som rusade till platsen med akutväska. Sjukvården, polisen och räddningstjänsten som snabbt fanns på plats. Stadens, landstingets och statens krisledning som bara inom några minuter hade satt igång ett maskineri för att skaffa överblick, se till att räddningsinsatserna kommer igång, att tryggheten kan återupprättas och den eller de som är ansvariga kan hittas och lagföras.

Och sedan: stockholmarnas insatser för varandra. Dörrar som öppnades för att ordna nattlogi åt dem som inte kunde ta sig hem. Förskolepersonal som stannade kvar på jobbet för att ta hand om barn som föräldrarna inte hann hämta timmarna efter dådet. Hemtjänstpersonal som fick fram mat och mediciner till äldre i behov av hjälp, trots att tunnelbana och tåg ställts in.

Medmänskligheten och modet som stockholmarna visar fyller oss med stolthet över denna vackra stad. Staden där vi arbetar, där vi bor, där vi umgås och lever tillsammans med dem som står oss nära. Staden som vi delar med varandra.

Det är vår stad, öppen mot världen. Vi måste visa en stor beslutsamhet i att förebygga och förhindra attacker av det här slaget, så att Stockholm står starkare. Samtidigt måste vi klara att bevara vårt öppna samhälle, så att Stockholm förblir den stad vi älskar.

Tillsammans är vi starka. Vi kommer inte att vika oss för fega brottslingars illdåd.